Digital maskinist eller digital humanist?

Jag tror det finns en rätt så grundläggande skillnad i förutsättningarna för framgång i den digitala världen. Jag skulle säga att stora delar av denna skillnad står att finna i människors humanistiska eller ”maskinistiska” approach.

Digitaliseringen bottnar visserligen mycket i algoritmer, matematik, machine learning etc. Men framgången står i hur vi väljer att utnyttja detta och det är min hundraprocentigt fasta övertygelse om att det måste göras hur ett mer humanistiskt angreppssätt.

Maskinisten” hade sin storhetstid under den första och andra industriella revolutionen. Dom präglas av ett binärt, matematiskt synsätt där människor står som hinder i målet om effektivisering och automatisering. Henry Ford lär ha sagt ” ‘why is it every time I ask for a pair of hands, they come with a brain attached

Om vi tar med oss värdegrunden från en tidigare era, in i de digitala initiativen kommer vi antingen att misslyckas, eller lyckas men skapa något obehagligt.

Men det är precis det vi håller på att göra på många håll. För ”Maskinistens” egenskaper värderas fortfarande högst och vi anställer människor för deras strukturerade matematiska egenskaper i syfte att dom skall skapa något vi bestämt att dom skall skapa.

Men……
En tekniskt demokratiserad värld tar outgrundliga vägar för att den består av en bred palett av människor. ”Hashtagen” i Twitter var inte skapad av Twitter, någon började bara använda den för att kategorisera sitt innehåll. Mina döttrars smartphone fungerar som sminkspegel och Snapchat började som en app för att skicka nakenbilder. Den traditionella ”maskinisten” skulle hävda att användarna är dumma i huvudet och använder det fel.

Maskinisten” och humanisten betraktar även sättet att exploatera data på olika sätt. Maskinisten tar sin utgångspunkt i vad som går att göra med data, humanisten tar sin utgångspunkt i hur det tas emot. Bara för vi kan, är det rätt?

Värdering
Maskinisten” är driven av planering, långsiktighet, allvarsamhet, pålitlighet, processer, säkerhet, riskeliminering, tydliga direktiv och en tydlig befälsordning. Dom upprörs över när saker inte används som det var tänkt eller när någon frångår uppsatta procedurer. Det här är en drömanställd om man ser till många av dagens jobbannonser. Men det är bara en drömanställd om vi vill flytta in det gamla i en digital kontext.

I en extremt snabbrörlig digital värld borde alla företag fråga sig ”hur snabbt kan vi anpassa och förändra oss?” Med en armé av ”maskinister” blir den frågan retorisk…….

I en värld där customer experience till stora delar är det som skiljer företag åt, så måste vi ta vår utgångspunkt i människor. Det spelar ingen roll om upplevelsen är digital eller analog, en humanistisk apporach är nästan alltid avgörande.

Vi biter oss själva i svansen om vi tar med oss pre-digitala värderingar in i vår samtid!

Etik
Vi är alla berusade över vad som går att göra nu. Jag med. Men i berusningen har man en tendens att glömma att fundera på en sak. Bara för att vi kan, är det ändå rätt? Vi kommer att stå inför så många etiska dilemman framöver och när maskinisten säger att det går, så är det humanistens uppgift att fundera på om man skall.

Vi kan se hur gamla människor på ett ålderdomshem reagerar positivt på roboten PARO. Är det en produkt av ”maskinisten” som ser ett sätt att outsourca digital ömhet, “lyssnande”, kärlek och omtanke? Eller är det humanistens syn på att en människa blir lycklig? Jag vet inte, men för mig är båda jävligt creepy!

Not. Termen “maskinist” har jag lånat av Daryl C Plummer

Trevlig helg

About Patrick Gilbert

Jag hjälper företag och människor att lyckas skapa exceptionella kundupplevelser, lönsamhet och effektivitet genom att utnyttja digitaliseringens möjligheter.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *