Alla vi som varit arbetsverksamma en tid har sett saker explodera för att sedan plana ut och bli en naturlig del av samtiden. Läser i SVD att ”Digitaliseringen väger tyngre än elektriciteten”. Jag tor vi behöver stilla oss en smula….. Visst, elen skapar ingen disruption just nu, men utan den skulle vi förflyttas tillbaka till medeltiden på en pikosekund.

Men jag, precis som många andra, blir ofta euforisk av varje ny företeelse. I mitten av 90-talet arbetade jag med Internet, som sedan blev allt mer socialt, för att sedan bli sociala medier. De senaste 8 åren har det varit big data, IoT, smarta hem och digitalisering i allmänhet.

Men allt detta är bara ”enablers” för utvecklingen av min huvudprofession. Nämligen att designa exceptionella kundupplevelser.

Jag är ingen superstarspecialist på någon av företeelserna ovan. Men jag använder min kreativitet för att utnyttja dessa för att skapa kundupplevelser som är i takt med tiden åt mina kunder.

Fundering
Jag tycker inte att det gör något om man hoppar från ”tuva till tuva” i takt med nya innovationer, så länge man bottnar i en grundidé.

Kanske är det viktigt att vi funderar över basen i det vi håller på med, snarare än att se varje ny företeelse som basen.

Tycker mig se en tendens i olika projekt att dom är frånkopplade från affären. Det är precis då dom misslyckas och ses som jippobetonade av belackarna.

• IoT projekt där produkten inte skapar värde för kunden
• Big data projekt som slutar med att några få analytiker står och gnider sig mot en Hadoop-burk
• Digitala marknadsaktiviteter som helt saknar koppling till ökad försäljning
• Etc

Slutsats
Jag vill gärna jobba med kreativa människor i en digital framkant. Men värdet för mig och kunderna uppstår först när man sätter det i en affärsmässig kontext som försäljning, logistik, ekonomi, service etc.

Överge alltså inte din baskompetens, utan utveckla den och betrakta den kreativt i relation till alla fantastiska ”enablers” som dyker upp.