Fredag, sexualitet, Bowie & Jinder

Förra fredagen var jag på konferens. En konferens som uteslutande bestod av medelålders män. Ordet ”hen” kom på tal och antagonismen blev synnerligen påtaglig emellan oss. Enbart min namne; Patrik och jag tyckte att det var ett relevant ord. Övriga tycktes se ordet representera avkönandet av en människa. För mig (och även Patrik tror jag) står det för tillfällen då man inte kan avgöra genus. ”Jag skall träffa en sjuksköterska imorgon, hoppas hen är professionell”. Så bottnar hatet mot detta ord i en genus-ängslighet?

wtf2

Folkhemsbögarna däremot har intagit vår vardag och är inget hot mot dessa ängsliga män. Ärkefjollor som Jonas Gardell, Let’s dance bögen eller Lars Lerin är något man kan skratta lite medlidsamt åt. Större problematik uppstår dock när en alfa-hanne som mys-Ernst sätter sig vid symaskinen. Då blir det kaos i reptil-skallen.

Personligen är jag 100% heterosexuell och är trygg i min sexuella läggning. Det gör att jag obehindrat kan känna och förhoppningsvis visa en stark kärlek till några få män i min närhet. Jag är glad att jag inte decimerats till den ängsliga otryggheten där manlig vänskap representeras av att man boxar sin vän på armen eller på sin höjd en idrottslig kram med klapp på ryggen.

Men det finns också en karriärmässig orsak att lägga bort manlig genusoro. Vi lever just nu i en tid där ”traditionellt kvinnliga egenskaper (?)” är bäst anpassade till vad vår omgivning efterfrågar. Att 1000 år av konfrontation, aggression och kraft har fått ge sig för lyssnande, samarbete och resonerande, börjar sakta visa sig i hela vårt samhälle.

Minst anpassade för denna miljö är, dels hotade män vars enda tillflyktsort verkar vara rasistiska, plumpa diskussionsgrupper på Flashback och dels (företrädesvis) invandrar-grabbar med en sunkig form av förortskultur.

Bowie AKA Patrick Gilbert
Bowie AKA Patrick Gilbert

David Bowie
Min husgud David Bowie är död. På bilden ovan, från 1973, är jag sju år, Bowie-sminkad (sådär…) och befinner mig på Mallorca hos bekanta till mina föräldrar. Jag hade just köpt skivan Pin Ups och var besatt av Bowie. Varannan kväll sminkade jag mig som Ziggy Stardust och varannan kväll som Alice Cooper.

Idag hyllar vi Bowie och hans tidiga gärningar utifrån vår tids måttstock. Men jag har en känsla av att många stigmatiserar morgondagens Bowie idag! Gör inte det.

Helg
Skönt med helg, men det har varit roligt att börja jobba igen! Hos min uppdragsgivare är jag fullständigt besatt av att skapa en ”Big data analytics-arkitektur”. Med den kommer dom kunna bygga algoritmer för att hitta ”business moments”. Det är framtidens (dagens?) CRM. Trust me on that!

Ikväll (fredag) skall jag ta med min fru på Little Jinder. Vi kommer att vara sååååå fel på det stället och dom kommer alla undra om ”tant och farbror kanske har gått fel”.

Trevlig helg

About Patrick Gilbert

Jag hjälper företag och människor att lyckas skapa exceptionella kundupplevelser, lönsamhet och effektivitet genom att utnyttja digitaliseringens möjligheter.

5 thoughts on “Fredag, sexualitet, Bowie & Jinder

  1. Den här krönikan är så bra ur så många perspektiv. Gillar verkligen, verkligen den – varenda paragraf! Delade den på fejjan, hoppas det var OK:

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *