I julhelgen hade jag min gode vän Christian, hans bedårande smarta fru och hans barn på middag. Hans äldsta dotter berättade att ”så fort vi har en diskussion hemma så tar pappa fram telefonen, Googlar och berättar det rätta svaret”.

I julhelgen har jag sett film med min yngsta dotter. Det blev Boys don’t cry, med den fantastiska Hilary Swank. Oförmögen att koncentrera sig på filmen kollade min dotter telefonen konstant, likt en knarkare som behöver en fix.

Före jul var jag ute med några kollegor och åt. Några sekunders tystnad legitimerade alla att checka sin smartphone. Ensam satt jag vi matbordet och betraktade tre personer kontrollera sin sociala status via en telefon.

Strax efter tolvslaget på nyårsafton pussade jag min fru, som hastigt drog sig undan för att skicka och ta emot massända gratulationer i sin iPhone.

Resultatet
Våra smartphones är fantastiska och förändrar våra liv, mestadels till det positiva. Men att ständigt ha facit till alla frågor gör att de spännande diskussionerna uteblir. Det är som att tjuvkika i facit. Vi får rätt svar, men vi saknar sammanhanget.

Kliandet som våra smartphones sänder ut när vi ser film gör att vi inte kan försjunka i djup. Vi klarar knappt att konsumera en bio, än mindre långa texter. Vi förpassas till en yta som inte utmanar oss, för vi tillåter det inte att ske.

Vi lär oss mindre, för vi flyr in i den förljugna tryggheten våra smartphones förmedlar, istället för att lyssna aktivt på varandras åsikter och tankar under en middag.

Våra relationer blir allt mer ett artigt platoniskt bihang till våra digitala uppdateringar och vår konsumtion av andras teatraliska digitala fernissa.

Löftet
Mitt löfte är att vara mer närvarande, utan iPhone. Är mitt nyårslöfte reformfientligt? Kanske teknikfientligt? Är jag kanske bara en otidsenlig gubbe i otakt med tiden? Tycker du det så kan jag, för det första säga att du har fel och för det andra säga; ”go fuck yourself!”.

För det handlar inte om teknik, utan vår nyfunna kärlek till denna, samt vår oförmåga att relatera till den. Vår smartphone är dessutom bara början.