Döden

Idag hade jag en diskussion med min uppdragsgivare om hur dom såg på hösten. En av deras frågor var om jag tyckte att det var jobbigt att resa. Jag svarade nej. Och nu funderade jag lite på varför. En av orsakerna är att jag älskar det jag gör. Jag är också glad och stolt över att jag kan något som någon annan har behov av.

Dessutom är det en livsinställning. Jag tycker sällan att saker är tråkiga eller jobbiga och (med risk för att låta hurtfrisk) har en stor nyfikenhet på allt vad livet har att erbjuda. Jag är extremt glad för att få leva.

På väg till tåget ringde min dotter, som sommarjobbar på ett äldreboende. Hon sa ”pappa, idag var det en tant som dog och jag vet vem hon var”. Det var hennes första riktiga kontakt med döden. Jag är glad att hon fick den kontakten!

En förutsättning för liv är nämligen närvaron av död. Närvaron av död är en drivkraft för att leva. Jag har en ganska krass syn på döden och ägnar mig inte åt eskapism. På det sättet har jag en uppriktig passion för livet.

happy-death

Rädslan för döden, att inte finnas till, är påtaglig hos de flesta av oss. Men vi bekymrar oss sällan över att vi inte fanns innan vi föddes. Vi har alla missat några miljoner år före och kommer att missa några miljoner år efter.

Just därför bör vi alla ofta fundera på vad vi gör med den utmätta tiden. Vad som bekymrar oss, vad som är viktigt, vad som skänker mening. Och kanske viktigast av allt är att vi inte låter andra regisera våra liv. Tanken på att jobba med något man hatar är hemskt!

Trevlig midsommar

About Patrick Gilbert

Jag hjälper företag och människor att lyckas skapa exceptionella kundupplevelser, lönsamhet och effektivitet genom att utnyttja digitaliseringens möjligheter.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *