“Normala” VS excentriska människor

Har noterat att in blogg väcker provokation hos vissa människor. Inte så mycket för texterna eller bilderna utan för mitt engagemang. Jag får inte sällan frågor som ”hur hinner du skriva så mycket?” eller ”hur kan du lägga så mycket tid på din blogg?”. Varför frågar dom så?

Hycklare!
Extremt många frossar i Steve Jobs Stanford Commencement Speech om att göra det man älskar och har passion för. Allt för att sedan gå tillbaka till ett jobb man hatar. För innerst inne så vet man att merparten av det man gör på dagarna är att skicka email fram och tillbaka i ett totalt meningslöst digitalt pingpong-spel.

Min blogg förändrar defnitivt inte världen, men jag ser det inte heller som en uppoffring. Jag skriver av ren passion och den är en ventil för en analys av alla spännande intryck. Dessutom så jobbar jag med det jag älskar. Och jag tror att det är det som blir provocerande. Det blir provocerande för alla dom ägnar en betydande del av sitt liv till något man i bästa fall är likgiltig till eller i värsta fall hatar.

Excentriska människor
Jag älskar excentriska människor. Jag har några stycken i min närhet och dom väcker nästan alltid provokation hos sin omgivning. Dom är provocerande för alla trevliga, vanliga människor med sunt förnuft. Provocerande för alla dom som är det perfekta osynliga “exet”, men som bidrar väldigt lite till att rubba status quo.

Men excentriker är rebeller, tar risker, rör sig utan comfort zone, bryter normer och dom är till och med så provocerande att vi medicinerar bort deras beteenden. Vi ger dom bokstavsdiagnoser med tillhörande psykofarmaka för att dom skall underordna sig den grå massans normativa värderingar.

ofoc

Så alla ni som skakar på huvudet, rullar med ögonen, förlöjligar och gör allt för att smälta in, hur rolig skulle världen vara utan dom ni skrattar åt? Hur innovativ? Borde vi ha medicinerat bort genialiteten hos Van Gogh, Jim Carrey, Lars Von Trier, Martin Scorsese och Quentin Tarantino? Utan den typen av människor hade ni inte haft något att diskutera vid ert beiga, polerade fredagsmys.

Risk
Jag har fått förtroendet att vara Keynote speaker på Scandinavian electronics i april. Färgad av excentrikerna i min närhet har jag påbörjat min idé till presentation och tänker ta i från tårna! Jag har just fyllt den med politiskt inkorrekta bilder och satt skräckfilmsmusik till hela presentationen.

Jag vet redan nu att jag kommer se huvudskakningar och människor som rullar med ögonen. Jag vet att jag kommer framstå dubiös i alla konformisters ögon och förverka varje chans att få ett konsultuppdrag hos dessa. Men det skiter jag fullständigt i, för jag vill inte jobba hos dom och jag skulle dessutom inte tillföra något värde!

Jag vill jobba med människor och företag som drivs av mod, hunger, förändringsvilja och passion. Människor som vågar ta sociala risker. Företag som bryter normer och vågar tro på något större. Jag gör allt för att få jobba med er!

Helg
Nu är det snart helg och även om jag gärna skulle skriva att jag skall laga en pretentiös middag, ta frun till sinnliga höjder, dricka franska viner, se på svår independent film, så är verkligheten sannolikt ganska praktisk. Skäll från hustrun, litervis med Peroni och några avsnitt av Pretty little liars med dottern.

Några nya sköna låtar nedan att inleda helgen med.

Trevlig helg

About Patrick Gilbert

Jag hjälper företag och människor att lyckas skapa exceptionella kundupplevelser, lönsamhet och effektivitet genom att utnyttja digitaliseringens möjligheter.

3 thoughts on ““Normala” VS excentriska människor

  1. Hur skulle världen inhuvudtaget kunnat utvecklas om inte en enda en vågade röra sig utantför sin comfort zone. Industrialiseringen var en enda förflyttning mot något onormalt och oaccepterat. För att inte tala om den förflyttning som skall göras nu med uppkallade enheter och nya fenomen.

    Tack för att några orkar driva oss in i framtiden. Tänk om inte ……..

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *