Jag såg melodifestivalen…

Jag är uppriktigt sagt inte speciellt förtjust i melodifestivalen. Det finns inget kulturelitistiskt snobberi i detta, utan det roar mig helt enkelt inte.

Men jag befinner mig i ett större sammanhang (familjen) och underkastar mig ibland viljan till krampaktig gemenskap via ”format-tv”. Så även denna gång.

Normativ yta
Jag såg en spännande androgyn Yohio och jag hedrar honom för hans uttryck. Har en förkärlek för alla normbrytare! Jag såg en Lena PH göra sedvanliga sexanspelningar. Det gör hon bra och hade jag varit i mina tidiga tonår, hade det växt mer hår i handflatorna än på varulven på grund av henne.

x

MEN….. Jag såg också Anna Järvinen göra entré till en ängsligt flackande publik. Finns det utrymme för djup, eftertanke, texter, i det närmast osminkade medelålders kvinnnor i melodifestivalen? Under hennes nummer såg jag en bornerad kärring i publiken himla med ögonen åt hennes ”bleka” uppenbarelse. Jag kunde tolka en längtan efter riktig ”Jean Banan-underhållning”.

MEN…. Den som bryter gränser mer än någon annan (Yohio inräknad) är just Anna Järvinen. I sin Yohji Yamamoto liknande entré blir hon melodifestivalens innovativa Johnny Rotten i mina ögon!

Jag står på en bergfast värdegrund när jag, inför mina utseendefixerade döttrar, firar Anna Järvinens antites till ytans lovsång.

Gränsbrytarna står inte alltid i det först uppenbara. Det gäller i allt. Musik, mode, personlighet OCH affärsutveckling.

Lägg där till en fantastisk text som borde få merparten av barnfamiljerna att sätta box-vinet i halsen!

About Patrick Gilbert

Jag hjälper företag och människor att lyckas skapa exceptionella kundupplevelser, lönsamhet och effektivitet genom att utnyttja digitaliseringens möjligheter.

Leave a Reply

Your email address will not be published.