Nyårsafton 2012 och dagen efter

Nyårsafton var en orgie i champagne, trevligt sällskap och spännande diskussioner. Min gode vän Christian har dock en abderitisk inställning till det övernaturliga. Med finsk sisu provocerade han mig med diskussioner om mayakalendrar och astrologi.  Av någon anledning blir jag alltid just provocerad av dessa vidskepliga historier.

Morgonen efter….
Morgonen efter vaknade jag med en veterlig huvudvärk, av att min hustru tog hand om en gigantisk mängd glas. Något som fick mig att ligga blickstilla och sova räv under en stor del av morgonen.

Under denna själviska aktivitet tog jag mig tid att filosofera om varför människor 2012 tror på dessa vidskepelser. Redan på 1600-talet föddes tankarna om rationalismen med Descartes i spetsen och la grunden till vår moderna vetenskap. Det är 400 år sedan! RATIO [förnuftet]!

Nietzsche gick sedan längre och hävdade för drygt hundra år sedan att ”Gud är död” och sedan dess har sekulariseringen och tron på vetensapen bara ökat i relation till vidskepelser.

vdsk

Eftertanke
Hörde dock en intressant sak på radio idag om människors uppgivenhet över kravet på ständig tillväxt och vad vetenskapen ”ställt till med” när det gäller miljöförstöring, massförstörelsevapen etc. Är skrockfullheten ett symtom på en längtan efter en större betydelse av livet? Kan vi gå tillbaka till tron på människans förhållande till en högre makter? Är synen på kapitalism, vetenskap och rationalism som den allsmäktiga guden på tillbakagång? Hur ter sig i så fall den nya guden?

About Patrick Gilbert

Jag hjälper företag och människor att lyckas skapa exceptionella kundupplevelser, lönsamhet och effektivitet genom att utnyttja digitaliseringens möjligheter.

2 thoughts on “Nyårsafton 2012 och dagen efter

  1. Bra och tänkvärt inlägg som alltid. Men bilden av att vetenskap och religion – eller åtminstone andlighet – måste stå i bjärt kontrast känns för mig ytligt och förenklat. Likaså att jämställa religion och andlighet med skrockfullhet. Åtminstone är det för mig helt olika dimensioner. Jag håller för troligt att man kan ha ett djupt andligt liv utan att vara vare sig det minsta skrockfull eller förskjuta vetenskapen. Jag anser det vidare ganska självklart att det är människan som har uppfunnit gud.

    Men likafullt ställer jag mig ofta frågor om “den större bilden”. Jag är agnostiker med en fast förankring i vetenskap. Men jag kan likafullt värdesätta att gå i gudstjänst och se ett syfte med syndabekännelsen – även om jag inte tror att det sitter en farbror på molnen och förlåter mig bokstavligen. Syndabekännelsen får mig att reflektera över om jag har gjort goda saker för andra, om jag är och verkar på det sätt jag önskar. Att höra en bra (obs BRA) predikan kan vara minst lika välgörande för reflektioner om ens roll i världen som att läsa filosofi eller själv reflektera på kammaren.

    Platon (har jag för mig) sade tänkvärt: “Det goda är inte gott för att Gud vill det, men Gud vill det för att det är gott”. Den enda meningen kan man reflektera ett helt liv över.

    Sedan behöver man inte vara kreationist för att fråga sig om det verkligen kan vara en slump att vi och världen finns till. Den alltjämt obesvarade frågan om vad som fanns före the big bang, vårt moralsystem o.s.v. gör det lätt att inse varför vi har religion.

    Och just stora frågor som klimat, vad som sker i följderna av naturexploatering, krig, stora rikedomsklyftor i världen gör ju att man knappast kan säga att vi lever upp till någon sorts absolut moral – religion eller ej. Vi har rätt långt kvar. Jag säger absolut inte att religion är lösningen på det men däremot kommer vi nog alltid att ha religion pga människans sökande efter mening?

    Vad gäller frågan om “guden” kapitalism är på tillbakagång så tycker jag att du skall se och gärna kommentera filmen “Systemfel som hotar världen”:

    http://www.ur.se/Produkter/170919-Varlden-Systemfel-som-hotar-varlden

    Den är 86 minuter lång men väl värd varenda minut.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *