Mitt förflutna hinner ikapp!

Idag hade jag födelsedagskalas för min yngsta dotter. Det visade sig att min mor träffat Niklas, en gammal vän till mig. Tänkte på hur länge sedan vi sågs och vad mycket som hänt sedan dess. Decennier har gått sedan vi umgåtts. Ändå är det han och några få till som format mig till den jag fortfarande är. Jag undrar om mima barn förstår hur ungdomen präglar vem man blir.

Historia
I huset jag växte upp fanns en källare. I den källaren formades stora delar av min uppväxt. Det fanns ett svart bord och en orange, ganska obekväm soffgrupp. I änden av soffgruppen fanns det öppningar som rymde flaskor av alla de sorter. Det fanns ingen tv, bara en stereo. Denna plats fungerade inte bara som frizon för mig utan även för Adam, Fredrik, Nicklas, Niklas, Petter, Stefan, med flera. etc. etc. Namn som för unga människor obönhörligt skvalrar om att det idag är gamla människor.

Vi var en spridd skara människor. Det var tidigt 80-tal och jag satt med randiga byxor från Versace sida vid sida med storkonsumenter av KSMB och Ebba Grön. Pyttipannan av inriktningar verkade dock vara av mindre betydelse.

Av större betydelse var konsumtionen av alkohol, cigaretter, oskulder och svendomar. Men också uppriktiga, djupa känslor, tankar, sorg, glädje och framtidstro.

Nostalgi
Jag är inte så förtjust i nostalgi. Utan tanke på min bakgrund agerar jag i en ny professionell miljö helt baserad på nya insikter, utbildning och nya samanhang. Helt utan tanke och respekt på att merparten av den som är JAG formades för väldigt många år sedan av relationen till Niklas, Adam, Fredrik samt kanske en eller annan tjej!

About Patrick Gilbert

Jag hjälper företag och människor att lyckas skapa exceptionella kundupplevelser, lönsamhet och effektivitet genom att utnyttja digitaliseringens möjligheter.

One thought on “Mitt förflutna hinner ikapp!

  1. Detta rum som faktiskt stod öppet även då familjen Gilbert inte var på plats har troligtvis format oss alla med livstidsverkan. När man tycker sig se vissa drag hos sina barn som påminner om vänner från sin ungdom förstår man att påverkan varit mycket större än man kan föreställa sig. Men det kan ju givetvis vara så enkelt att vi är föräldrar till varandras barn med tanke på hur relationsmönstret såg ut på den tiden. Kanske är det dags att ha ett DNA-kalas för att få svar på den frågan en gång för alla. Hur som helst är det så att i sin uppväxt formas man av både familj och vänner och jag är oerhört glad och tacksam för att jag fick formas av både dig, din familj och våra gemensamma vänner. Kram // Niklas

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *