Morgonfilosofisk betraktelse

Idag tog jag ett tåg som gick 05.00. Det är väldigt tidigt på morgonen! Det var dock en fantastisk försommarmorgon och solen bröt igenom dimman där jag satt och tittade ut genom tågfönstret. Jag är inte speciellt troende, men det finns tillfällen som ger i det närmaste religiösa uppenbarelser. Att titta mot en stjärnklar vinternatt är en av dem, den här morgonen var en annan.

Jag såg kilometer efter kilometer av perfekt staplade stenmurar. Stenmurar som lagts av någon som för längesedan är borta. Någon som brutit sin rygg under en livstid. Nu växte höga granar där det sannolikt varit en jord som brukats av mannen som brutit ryggen.

Min stenmur
Vilken stenmur lämnar vi efter oss? Min blogg på WordPress kan raderas med en knapptryckning innan jag ens hunnit kallna. Råd jag gav mina kunder för 5 år sedan är sannolikt sedan länge glömda.

Å andra sidan är det misslyckade projektet som gjorde mig sömnlös också glömt. Den misslyckade implementationen som jag skämdes över är ersatt och raderad.

Med lite flyt fungerar den kemiska sammansättningen som utgör vår kropp i 70-80 år. Till skillnad från de flesta andra arter på jorden har vi en förmåga att tänka framåt. Det är både vår lycka och förbannelse. I förbannelsen ligger att vi tar ut problem i förtid och oroar oss för saker som kanske eller sannolikt inte inträffar. Lyckan är att vi kan välja själva hur vi väljer att förhålla oss till den kemiska sammansättningen vi bär omkring på. Att ta vara på celldelningen i vår kropp så länge den fungerar och inte löper amok. Och framför allt innan den upphör!

About Patrick Gilbert

Jag hjälper företag och människor att lyckas skapa exceptionella kundupplevelser, lönsamhet och effektivitet genom att utnyttja digitaliseringens möjligheter.

2 thoughts on “Morgonfilosofisk betraktelse

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *