Dina barn är medelmåttor!

Varför känner vi oss ständigt så kränkta? Barngenerationen växer upp med ”ta ingen skit” hårdkodat i pannfläsket.  Ingen jävel skall tro att den är bättre! Vi tror att vi skyddar våra barn i idrotten genom att göra två lika dåliga lag istället för ett bra och ett utvecklingslag. Vi avskyr våra märkvärdiga grannar, bara för att dom har pengar. Dom skall dom inte tro att dom är något! Pressa barnen till att inte underkasta sig någon. Du är bäst. Bäst på allt!

Det sorgliga är att ingen av oss är bäst på allt. Vi är sannolikt knappt bäst på något. Jag är helt övertygad om att det skapar en frustration, att vi innerst inne vet att vi är medelmåttor. Än värre blir det för barngenerationen som vuxit upp med omgivnings lögner om att alla är lika bra. Kalle vet redan att han är sämst i klassen på fotboll. Lisa vet redan att Pernilla är mer populär hos killarna. Hur skall man någonsin kunna vara bra på något om man aldrig är dålig? Vi vuxna jämför oss med vår omgivning, lägger samman allt de gör och köper samt skapar sedan en normperson utifrån den bilden. En supermänniska eller en superfamilj. Denna superindivid äter upp oss som en sent diagnostiserad leverkräfta! Dom reser ju, har bättre jobb, nya bröst, nytt kök, duktiga barn, fin bil. 

All den här ångesten försöker vi bota med diverse olika saker. Shopping är en sådan sak. Shoppingupplevelsen ligger inte bara i köpet i sig, utan känslan av att någon underkastar sig. Försäljaren ”tvingas” underkasta sig i syfte att transaktionen skall ske. Det är därför lyckan av shopping är kortsiktig. Elden kan flämta till igen om någon kommenterar din snygga kostym eller coola platt-tv. Men den flämtar oftast just bara till.

Den andra delen är vårt behov av spel och lotteri. Från det att skraplotten köps uppstår en känsla av social revansch. Dom skall fan få se! Själva kundupplevelsen av lotten är ett kort dagdrömmeri om hur man ber överordnade och/eller människor man känner sig underlägsen att dra åt helvete. En diabolisk drog för personer med låg självkänsla.

Jag tror att vi har ett ansvar mot oss själva och de eventuella barn vi uppfostrar, att inte förneka det faktum att vi kanske inte är bäst och viktigast. I alla fall inte inom allt. Först då kan vi ha känslan av att vi faktiskt är ganska bra på något eller viktiga för några.

About Patrick Gilbert

Jag hjälper företag och människor att lyckas skapa exceptionella kundupplevelser, lönsamhet och effektivitet genom att utnyttja digitaliseringens möjligheter.

3 thoughts on “Dina barn är medelmåttor!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *