Palliativ vård av statusbegreppet

Min generations (60 – 70 tal) bild av status stinker av likmask och dödsångest. Via Elle interiör vårdar vi våra vardagsrum med ängslighet i syfte att visa vår tunna förnissa av lycka. De chica inredningsaccessoarerna byts ut i allt snabbare tak. Vi bygger kyliga vardagsrum som ingen får eller ens vill fira sin vardag i. Vi trivs bättre i köket eller garaget där vi kan vara oss själva.

Bottega veneta väskan blir en särskiljare mellan den simpla populasen och eliten. En symbol som visar att vår person och kompetens är så efterfrågad att vi har råd. BMW’n representerar den största jakttrofén i stenåldersssamhället. De andra får gå hungriga. Vi vill ha enkla identifikationssignaler och blir oroliga när nästa generation inte lever efter dessa normer. När det inte är lika lätt att identifiera samhällsklasser. Den goda smaken tillhör dock inte längre eliten. Den tillhör de som kan. Du får inte längre någon cred för en Louis Vuitton väska. Jag har känslan av att nästa generation söker olikheter i högre grad än den uniforma modebloggvärlden.

Utifrån ett marknads- och Customer experience perspektiv ställer ju detta till, om det är sant, ett jäkla problem. Du gräver liksom din egen grav med din effektiva marknadskommunikation. Låter som något som Joseph Heller skulle beskriva….. Dagens marknadsörare måste därför vara smartare. Min favoritbutik i London, Dover street market, får mig att känna mig esoterisk trots att jag är en del av en gigantisk marknadsapparat. Livet börjar bli knepigt!

About Patrick Gilbert

Jag hjälper företag och människor att lyckas skapa exceptionella kundupplevelser, lönsamhet och effektivitet genom att utnyttja digitaliseringens möjligheter.

2 thoughts on “Palliativ vård av statusbegreppet

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *