FOMO och #metoo

FOMO
FOMO är ett begrepp som det bubblats om ett tag. Det står för Fear Of Missing Out. Vår nervösa hållning till alla alternativ som finns.

Jag tror att, beroende på hur mycket FOMO vi känner, står i relation till vår självkänsla. Det nervösa jagandet, pillandet på mobilen etc. är för mig ett typiskt tecken på FOMO. Sveriges Radio hade ett utmärkt program på temat nedan.


Å andra sidan så ger Jason Silva (som jag gillar som fan) ett annat perspektiv på ämnet nedan.

#Metoo
I fredags hade vi en lååång diskussion vid matbordet, min fru och mina två döttrar och jag. Ingen av dom upplevde att dom någonsin blivit sexuellt kränkta. Beror det på svag integritet eller god självkänsla? Eller som min dotter sa “vi kanske är för fula”….. Men jag har heller aldrig hört det från någon annan kvinna i min närhet heller, trots att man just nu upplever att de manliga svinen verkar vara i majoritet.

Jag har vridit och vänt på #metoo-företeelsen hela veckan och har självklart full förståelse och respekt för grundtanken. Men kan det vara så att konsekvensen har en polariserande effekt på relationen mellan kvinnor och män?

Jag har hört säkert 100 gånger från kvinnor att “jag gillar att jobba med snubbar, det är så enkelt“. Jag har aldrig hört killar säga att “jag gillar hellre att jobba med tjejer“. Å andra sidan har jag inte hört motsatsen heller! Jag upplever inte att män har lika mycket fokus på genus, utan ser det egalt huruvida man exempelvis har en manlig eller kvinnlig chef etc. Jag har hört människor uttala gubbjävel exakt lika ofta som jag hört dom uttala kärringjävel i arbetssituationer.

Skapar #metoo ännu mer ängsliga män som väljer manliga arbetsrelationer framför kvinnliga relationerav rädsla att kränka, som Naomi Abramowicz skriver i Expressen.

Det enda jag vet är att jag är kluven, att svaren inte är enkla och att det inte är svart eller vitt!

One thought on “FOMO och #metoo

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *