Synd om medelålders män?

Med allt ökande frekvens kommer inlägg på Linkedin och andra kanaler om hur män över 50 är iskalla på arbetsmarknaden. Man beskriver hur vi ”diskrimineras”, hur lågt vår erfarenhet och kompetens värderas etc.

Bilden av den medelålders mannens brist på attraktionskraft på arbetsmarknaden är sannolikt helt korrekt.

Enligt Wikipeda är diskriminering ”när när en person eller grupp av personer gör åtskillnad mellan olika människor som inte bygger på meriter eller talanger”. Därför är min, något dystra analys, att det inte handlar om diskriminering.

Mäns överlägsenhet i hundratals år har sannolikt baserats på styrka. En egenskap som varit en av de mest värdefulla genom hela historien och långt in i den industriella revolutionen. Något som renderat i tolkningsföreträde, privilegier och exkluderande av “den andre“. De flesta medelålders män är fostrade av fäder som hade denna dynamik i sitt DNA.

I organisationer kan man se hur denna mentalitet vittrar sönder, men många av dessa män (som ofta varit i ett decennium på samma bolag) märker inte hur dom mest blir en kuliss i det dagliga arbetet. LAS fungerar som krockkudde till dess dom går i pension.

Värre är det för de män som blir arbetslösa. Inte sällan samma män som levt på genusrelaterade meriter, utan att se behovet av att addera reellt värde och göra sig anställningsbar.

Genuskrigarna
Parallellt med detta slåss fundamentalistiska feminister och genuskrigare mot värderkvarnar i världens mest jämlika land. Allt för fega för att ta den riktiga matchen om hedersförtryck, kvinnlig omskärelse etc.

Mäns eget ansvar
I en tid där mycket kunskap och kompetens har en halveringstid på några få år, behöver vi slå oss fria från lättjan som de historiska privilegierna gav oss. Vi behöver visa på förmågan att stå på tå, förmågan att omfamna förändring och förmågan att slå oss fria från en historisk mansbild som är helt i otakt med tiden. Ingen, ingen värderar dig just för att du är man, dina 10 år gamla meriter eller en 30 år gammal utbildning.

Problemet
När denna typ av svängningar sker, tenderar vi att se grupper framför individer. Kvinnor runt 30 är attraktiva för jobb och män runt 50 är det inte. Jag har mängder med hungriga, vitala, kompetenta medelålders män runt mig. Män som är precis lika intressanta som en 30-årig kvinna.

Problemet är att det finns en stor grupp medelålders män som är just trötta, bekväma, fyrkantiga och känslomässigt dysfunktionella. Män som drar benen efter sig på arbetsplatserna och marginaliserar unga kvinnor med att dom saknar hår på bröstet.

Jag firar varje dag i veckan någon sådan blir ersatt av en hungrig, kompetent ung kvinna eller man, men jag sörjer lika mycket hur många fantastiska vitala medelålders män som blir orättvist sedda som en del av det trötta kollektivet.

Kanske är den grundläggande lösningen att vi måste bli bättre på att se individ före kollektiv. Något som inte bara gäller genus och ålder, utan även nationell bakgrund, sexuell läggning, utseende etc.

Ha en fantastisk helg!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *