Blir jag hologram på min frus nästa bröllop?

För en liten tid sedan såg jag en före detta kollega fira jubileum på sin arbetsplats. Han hade varit anställd i fem år. Jag blev förvånad över hans orörlighet på arbetsmarknaden och med några googlingar fann jag ut att han var död.

Halvt chockad gick jag igenom hans profiler och fann bilder på en levnadsglad pappa med ett barn på axlarna och ett i handen. Därefter kom det några inlägg om att han blivit sjuk och sedan upphörde flödet tvärt. Sorgligt.

I garaget
I mitt garage ligger det massor av Super 8 filmer från min uppväxt, där min framlidna far finns med. Det kommer sannolikt inte bli att jag tittar på dom där filmerna och än mer osannolikt att jag konverterar dom till något digitalt.

Bilden av hans röst, person och skratt finns bara i en, över tid, förbättrad version av verkligheten. En bild jag tycker om.

Våra digitala ”jag”
De flesta av oss producerar ganska mycket information om oss själva. Frivilligt och ofrivilligt.

Jag kan se hur mina barn begär ut alla mina sökningar på Google och hur solkigt mitt eftermäle blir efter de skabrösa sidor jag besökt.

Kommer jag kanske bli ett hologram som clown till kaffet vid min frus nästa bröllop?

Kommer mina barnbarn köpa ett AI morfar-kit med min persona och sätta in i deras trädgårdsrobot som förnedring?

Jag har ingen aning, mer än att jag vår en smula dålig smak i munnen när jag ser affärsmodeller som ”If i die”.

Trevlig helg och en spellista som kommer ge en bild av mig i framtiden

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *