Se livet i färg!

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg om ordet ”hen” så är det ett extremt provocerande ord för många. Jag vill inte heller avköna människor. Så nu är det sagt.

Men jag anser att vårt höga tempo, delvis blir på bekostnad av hur nyanserat vi betraktar saker. Vi vill ha enkla, binära saker att förhålla oss till. Kvinna eller man, Svenne eller blatte etc. Med ett musklick kan vi sortera produktrecensioner i ”bra eller dålig”/”god eller äcklig”/”ful eller snygg”, ”gilla eller inte gilla”. Vi för en ojämn kamp med att försöka reda ordning i kaoset som informationsexplosionen skapat. Vårt enda vapen i den här tröstlösa kampen är binära förenklingar som ålder, kön, betyg etc.

ufrm

Lägger man upp ett konto på Twitter så får man inte frågan huruvida man är man eller kvinna. Deras data scientists ser det sannolikt som ett trubbigt begrepp. Och jag håller med. De flesta av oss rör sig nog på skalan.

När det gäller produkter så har digitaliseringen skapat en ”winner takes all”- situation. Sorteringsfunktionen av bra/dåligt har gjort att vi knappt behöver fundera på om produkten eller tjänsten möter våra behov. Jag tror tyvärr att ”the long tail” sakta håller på att ruttna till förmån för några få superstars.

Jag tror dessutom att de genvägar digitaliseringen skapat (och som vi alla älskar) också reducerar oss till mer inskränkta människor.

farg

Vad företag vill ha, eller åtminstone borde vilja ha, är öppna, mångfacetterade människor som kan se saker från olika perspektiv, i olika nyanser. En företagskultur som präglas av förenklingar, inskränkthet kommer aldrig att kunna identifiera nya spännande sammanhang.

De mest spännande personerna jag har i min närhet överraskar alltid med nya infallsvinklar, nya sätt att betrakta något och oväntade förhållningssätt till företeelser. Det gör att jag får leva mitt liv i technicolor, inte i en svartvit film.

Avslutningsvis skulle jag, eftersom jag just nu arbetar med ett Big data projekt, vilja slå ett slag för termen ”thick data”. För mig är det data som sätter människor i en kontext. Men Christian Madsbjerg och Mikkel B. Rasmussen beskriver det bättre i denna Wall street journal text.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *