Småstaden är döende

Läste en intressant artikel i Maj nummret av Harvard Business Review om staden, förorterna och småstäderna. De talade mycket om att vi lever i en ”experience economy”. Framförallt unga människor vill uppleva saker, de vill leva i kosmopolitisk värld. En stor del av välutbildade unga personer funderar först på var de vill bo, först därefter vad de vill jobba med. Små städer ger inte de talangfulla, ambitiösa ungdomarna den utmaning man söker. Det är absolut inget nytt i det, men det ökar dramatiskt enligt artikeln i HBR.

Har tidigare skrivit ett inlägg om ”customer experience och staden” men jag tror att det är svårt att skapa en upplevelse stor nog att minska utflyttning. Eftersom vi också lever i en kunskapsekonomi måste företag kunna attrahera de mest talangfulla och kompetenta personerna. Det gör man genom att placera sig i storstäder där man kan erbjuda en ”work/life experience”. Denna cirkel gör att småstäderna dräneras på arbetstillfällen och företagsamma individer.

Jag fick en fråga från en rekryteringskonsult om jag kunde rekommendera någon som är duktig på enterprise architecture. Det kunde jag, till dess att han berättade att tjänsten som skulle tillsättas låg på en liten avbefolkad ort och att man förväntades vara på plats 5 dagar i veckan, 8-5. Dom kommer ha svårt att rekrytera den bästa personalen och minskar därmed sin konkurrenskraft.

Jag vill också ha ett helt levande Sverige, men jag tror att det föreligger en hel del utmaningar i den urbaniseringsstruktur som föreligger. Jag slår in några vidöppna dörrar och ställer mer frågor än svar, men hissnar lite av tanken.

About Patrick Gilbert

Jag hjälper företag och människor att lyckas skapa exceptionella kundupplevelser, lönsamhet och effektivitet genom att utnyttja digitaliseringens möjligheter.